I stort sett hela mitt liv har jag ätit margarin. För ett par år sedan gav jag mig på att banta med LCHF-metoden. LCHF har två ismer som drivs parallellt inom trosförkunningen. Den första är att kolhydrater är boven till övervikt medans fetter är lösningen på viktproblemet.Vi kan kalla den fettismen. Den andra ismen är den som säger att kvaliteten på råvarorna som skall ätas är av religiös vikt även den. Inom denna ism fick jag lära mig att margariner var själva döden. Omestade fetter som tvättats i lut och som har sammansättningar som gör att jag får kroniska inflammationer i mina blodådror. Vi kan kalla denna ism för konspirismen.
När jag övergav LCHF för att den dränerade mig på serotonin tills jag var sängliggande av panikångest, så fortsatte jag ändå köpa äkta smör och fullfet grädde. Skräcken för inflammationsgiftet sitter kvar. Men som varandes sjukpensionär har jag nu försökt använda ett kilo milda vid matlagning. Det tar emot väldigt. I dag tog jag steget och köpte en 600-grams ask med lätta. Det känns som att jag äter arsenik eller nåt. Hur blev det så här av deras bantning? Jag har ju inte dött på 47 år av margarin innan. Men nu tror jag på att det är farligt. Just att jag är sjukpensionär gör att prisskillnaden spelar stor roll på ett år. Milda kostar 17:- här på lanthandeln. Bregott och Norrgott ligger upp mot 30:-.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar